Kom plötsligt på att jag visst hade en blogg...Men när jag öppnade den och läste så insåg jag att den var väldigt gammal och något inaktuell. Första inlägget i den är skriven veckan innan jag testade + med Oscar. Sen dess har det gått 1½ år och Oscar blir snart 1 år!
Oscar är en liten pojke som har bråttom genom livet. Han föddes den 10dec, 12 veckor för tidigt. Det gjorde att innan vi fick hem vår guldklimp så bodde han i ca 5½ vecka på Lunds Neonatalavdelning, varav även vi bodde där en vecka. Han är född på en måndag, dock började det hela redan på fredagen innan.
På fredagmorgonen upptäckte jag att jag blödde. Jag hade vaknat och kunde inte somna om eftersom jag hade så ont i ryggen. Gick på toa och upptäckte att jag blödde. Ringde något skräckslagen till förlossningen. De sa åt mig att ta det lugnt och komma in. Så när Gustav kom tillbaka med Kelso så packade vi och åkte till förlossningen. Under bussresan så upptäckte jag att det onda som jag trodde var konstant kom i vågor, sammandragningar med andra ord.
Väl inne på förlossningen så kopplades jag till en CTG-apparat. En CTG-apparat mäter barnets hjärtljud och även livmoderns sammandragningar. Bebisen mådde bra! De gjorde även en undersöknng för att se var blödningen kom ifrån. Då hade de slutat blöda. Så de skickade hem mig och sa att jag skulle komma tillbaka om det började igen.
Gustav åkte på teambuilding och jag åkte hem. Tog det mycket lugnt hela eftermiddagen och kvällen. Sammandragningarna fortsatte dock och jag klockade dem, de varade ca 50sek och kom med ca 4min mellanrum. Efter råd från en kompis så la jag mig i badkaret. Därefter så slutade som tur var sammandragningarna. Gick och la mig ganska tidigt.
Lördagmorgon vaknade jag med samma ryggont igen. Och denna gång blev jag inte förvånad när jag upptäckte att jag blödde igen. Ringde förlossningen och de sa att jag skulle komma in men jag kunde ta det lugnt. Så jag gick med Kelso och gav honom mat. Packade lite grejer för att ev. kunna stanna över natten. Ringde Gustav och sa att han minsann fick avbryta teambuilidingen och ta sig hem. Att åka från Landskrona en lördag morgon visade sig tydligen inte så lätt, och han var dessutom lite bakis och trött.
Blev kopplad till CTG och undersökt. Bebisen mådde bra. Och jag hade en liten pågående blödning. Fick flytta till ett trevligare rum, vilket var skönt eftersom jag blev kvar där resten av dagen. Var kopplad till CTGn mer eller mindre hela dagen. Sammandragningarna kom med jämna mellanrum hela dagen. Gustav kom på förmiddagen och stannade ett tag sen behövde han åka hem till Kelso. Till lunch fick jag äcklig lax och potatis.
Lagom till kvällsmaten så fick jag veta att jag skulle flytta upp på avdelning44 istället, avd44=bb. Kom upp dit och fick kvällsmat, mumsiga köttbullar! Sen blev det en efterlängtad dusch, men som jag skakade och frös! Var glad att Gustav följde med in och kunde gnugga mig med handduken efteråt. Han hade köpt lite gott med sig och fixat en film vi kunde se på datorn. Jag hade svårt att koncentrera mig eftersom sammandragningarna kom mest hela tiden och gjorde ont! Vid 20-tiden ringde jag och fick då en bricanylspruta. Tanken med den var att sammandragningarna skulle avta, det gjorde de inte. Däremot fick både jag och bebisen hjärklappning, läskigt men en mkt vanlig bieffekt. När filmen var slut åkte Gustav hem. Mina sammandragningar fortsatte och jag fick mer bricanyl. Någon gång efter midnatt avtog de äntligen och jag fick sova ett par timmar.
På söndagmorgonen hade inte bara sammandragningarna avtagit utan även blödningen slutat. Jag tänkte att då fick jag nog åka hem på måndagen, de ville nog ha koll under dagen på söndagen men sen så. Jag var vid gott mod och kände mig glad. Men efter lunch så började jag blöda igen och strax därpå kom sammandragningarna igen. Vid det här laget hade Gustav kommit och Christel hade tagit hem Kelso till sig eftersom vi inte visste hur länge jag skulle vara inlagd. På eftermiddagen fick jag bricanyl igen. Man skakar när man får det, och rösten med, det är läskigt! Gustav åkte hem vid åtta. Då blev jag bara så ledsen, hade ont och kände mig ensam. En barnmorska som jag varit sur på innan på dagen kom och tog hand om mig. Hon bäddade med extra madrass, hjälpte mig med nattlinne och sen stoppade hon ner mig i sängen. Försökte se lite film på datorn gustav lämnat, gick inte så bra kunde inte koncentrera mig. Ringde och fick mer bricanyl, och även panodil. Efter ytterliggare en halvtimme fick jag en spruta till. Då lugnade det sig och jag fick sovit någon timme.
Vid midnatt började vi om igen. CTG-mätning, bebisen mådde bra. Denna gång lyckades även barnmorskan placera mätarna rätt så de faktiskt mätte sammandragningarna, det hade de inte lyckats med förut. Så höll vi på natten igenom, CTG, bricanyl, mer bricanyl, vila någon timme och sen om igen.
På måndagmorgonen när dagpersonalen kom var jag helt slut, ledsen och ville inte mer. De ville jag skulle äta frukost, men det gick inte, mådde skit och ville bara hem. Fick ytterliggare en spruta bricanyl, sen ville de inte ge mig mer innan läkaren kommit på ronden. Läkaren kom och de tyckte jag skulle flytta ner på förlossningen och få antibiotikadropp. Sen gick de vidare. Medans de försvann och fixade med papper och sånt jox så tänkte jag passa på att gå på toa. Sätter mig på dass. Tar i lite och då "far" något ut, jag gissar efter en halvsekund att det var slemproppen. Direkt efter så är det något som fortsätter att trycka på. Det enda det kan vara är bebisen. Jag larmar. Samtidigt så frågar min rumskompis om jag är okej, jag hade skrikit till när proppen for ur. Jag svarar att nej, jag är inte okej. Så hon går ut i korridoren och ropar på hjälp. In kommer en Uska. Hon vill att jag ska öppna dörren och jag förstår inte hur det ska gå till. Men efter en liten stund så lyckas jag, hon kommer in och frågar vad som hänt. Jag berättar. Hon larmar igen. Plötsligt så är det många människor på rummet. De får upp mig i sängen, av med trosorna, sänker huvudet, upp med benen, lossar spärrarna. Sen springer de. En Barnmorska rycker åt sig en filt på vägen. Någon trycker upp hissen. Någon springer ner på Neo. I hissen så tittar barnmorskan och håller för med handen. In på förlossningen. Där skriker någon "störtförlossning i v28". Kommer in på ett förlossningsrum. Där vill de att jag ska byta säng. Jag förstår inte hur det ska gå till. Men de övertalar mig. Jag flyttar över och när rumpan dunsar ner så far bebisen ut! Personal från Neonatalavdelningen är redan på plats, de kom in på rummet precis efter mig. Mycket imponerande hur fort det gick! De tar hand om bebisen omedelbart. Han skriker. En barnmorska och uska tar hand om mig. Byter lakan, tvättar rent, byter kläder på mig, tar hand om moderkakan. Jag får titta och klappa på bebisen innan de för bort honom till Neo.
Kort efter de försvann med bebisen så kom Gustav. Någon hade ringt honom på jobbet och sagt "Grattis, du har blivit pappa!". Han hade cyklat FORT, men hade omöjligt kunnat hinna i tid. En Uska kommer in och frågar om vi vill åka bort och titta på bebisen. Jag känner att jag inte orkar, men Gustav följer med bort. När han kommer tillbaka får bebisen namnet Oscar. Jag är helt slut. Men lite drick, saft, och lite vila så mår jag sakta bättre. Och någon timme efter så vill även jag bort till Neo och titta på Oscar. En rullstol hämtas, de vill inte att jag ska gå, även om jag tycker att jag kan gå. (I efterhand så var jag glad att jag fick åka!)
Vi kommer in på neo. Oscar ligger på IVA sal 5. Han var helt underbar!! (ÄR helt underbar!) Vi fick tvätta och sprita händerna och sen fick vi till och med ta på honom! Vi får lite kort info om läget och hur det funkar på salen. Sen orkar jag inte mer just då så vi åker tillbaka. Väl tillbaka får vi förlossningsfika, två mackor och dricka var. Jag var inte alls sugen, så jag klämde i mig gurka och tomat och den varma chokladen.
Det blev långt det här. Och det kommer säkert fler långa inlägg. Så här gick det i alla fall till när Oscar föddes. Själva förlossningen gick snabbt, ca 20min. Men jag låg inne två dygn innan han kom.
Just nu så försöker jag lägga en högst ovillig dödstrött liten pojke för att sova middag.
